Centralbankerna väntas fortsätta höja styrräntorna tills inflationen är under kontroll, enligt ett par makroexperter. Samtidigt råder delade meningar kring om Riksbanken på sikt skulle behöva justera sitt inflationsmål eller inte.
Det har börjat diskuteras om Riksbankens inflationsmål behöver höjas mot bakgrund av de senaste årens lågräntepolitik. En som anser det är professor Lars Calmfors eftersom det skulle underlätta vid framtida kriser, vilket han uttalat sig om i media. Experterna i Öhman Perspektiv har nedan delade meningar kring detta.
Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken
Centralbankerna höjer tills inflationen sjunker, även om konjunkturen viker
Jag tror att centralbankerna kommer fortsätta att höja styrräntan tills de känner sig trygga med att inflationen viker ner. Detta även om konjunkturen viker. Jag skulle säga att det krävs att konjunkturen viker för att lyckas få ned inflationen. Med det sagt, skulle vi gå in i en kraftig recession är det rimligt att anta att inflationstrycket avtar och att centralbankerna därmed kan sluta höja styrräntan och även lätta på penningpolitiken om det behövs.
För centralbankerna är det extra besvärligt om vi hamnar någonstans mitt emellan under en längre tid, svag konjunktur men fortsatt hög inflation, då kan de tvingas gå hela vägen och medvetet orsaka en ”hard landing”.
Inget skäl nu att ändra inflationsmålet
Det har nyligen gjorts en översyn av inflationsmålet i Riksbanksutredningen. Den landade i att behålla målet på 2 procent tills vidare.
Foto: Pixabay
Om man skulle ändra inflationsmålet mot bakgrund av de senaste årens lågräntepolitik så skulle jag landa i att höja inflationsmålet för att räntan inte ska begränsas lika snabbt på nedsidan, alltså inte sänka inflationsmålet som den inhemska diskussionen ofta fokuserat på. Men just nu tycker jag inte det är läge att fundera på att ändra målformuleringen utan det är viktigt att få ner inflationen och inte riskera förtroendet för inflationsmålet.
Krister Andersson, tidigare chefsekonom på Riksbanken
Krister Andersson var chefsekonom på Riksbanken när den svenska centralbanken införde sitt inflationsmål, vilket formellt började gälla från och med år 1995. Krister Andersson har sagt att det var han som ”höll i pennan” när Riksbanken satte inflationsmålet till 2 procent. Mot den bakgrunden ger Krister Andersson sin syn idag på om han tycker att det finns skäl att se över dagens inflationsmål.
Efterlyser diskussion om vinnare och förlorare vid avvikelse från inflationsmålet
Riksbankens mål borde egentligen från början ha varit under 2 procent med tanke på hur det kom att tolkas senare. Jag tycker däremot inte att det är värt att ändra på dagens inflationsmål eftersom det övergripande målet om prisstabilitet är det viktigaste och fortfarande gäller. Det viktigaste idag tycker jag är att vi får till en diskussion om vinnare och förlorare om inflationen skulle avvika från målet.
Foto: Rathaphon Nanthapreecha
Jag efterlyser en diskussion om vad det är för vinster eller förluster med prisstabilitet och låg inflation. Om man nu förespråkar en höjning av målet till exempel till 3, 4 eller 5 procent, eller om man som Bank of Japan under ett antal år försökt driva upp inflationen, vem tjänar på detta? Hög inflation för med sig ganska stora kostnader, informationsvärdet i prissignalen försämras både på lönesidan och produktsidan, det blir svårare att jämföra priser.
Ofta är det de som har det sämst ställt som förlorar på hög inflation. Man kan till exempel fråga sig om någon skulle drabbas om inflationen skulle understiga 2 procent jämfört med om det blir 2 procent. Jag tror svaret är nej, tvärtom skulle det varit en fördel, man skulle komma närmare huvudmålet prisstabilitet om inflationen blev under 2 procent. Jag har inte hört att centralbanker vill gå ifrån prisstabilitet som övergripande mål.
Lars Kristian Feste, räntechef på Öhman Fonder
Centralbankerna måste undvika löne- och prisspiral
Som det ser ut nu kommer centralbankerna höja räntorna utan att lägga för mycket vikt på konjunkturen, de har ett mandat som de måste följa annars agerar de utanför sitt mandat. De måste göra vad som helst för att undvika att inflationen sprider sig till löner och med en ultrastark arbetsmarknad är de rädda för att ekonomin går in i en löne- och prisspiral.
Foto: Reid Zura
Arbetslösheten måste upp för att förhindra detta och det betyder minskad konsumtion. Om centralbankerna handlar på sitt mandat kommer ekonomin att gå in i en rejäl lågkonjunktur i USA och sannolikt recession i Europa inklusive Sverige.
Inflationsmålet kan komma att höjas
Under de senaste fem till tio åren har det från tid till annan diskuterats om Riksbankens inflationsmål har varit för högt eftersom inflationen har varit omkring 1,5 procent. Mycket tyder på att denna frågeställning framöver kommer vara huruvida Riksbankens inflationsmål är för lågt.
Jag har svårt att se en inflation på under 2 procent i Sverige de närmaste åren, givetvis kan denna stabiliseras över 3 procent de kommande åren. Då blir det en ny fråga om inflationsmålet på 2 procent är för lågt. Det är ett långskott men jag tror på sikt att inflationsmålet måste upp till 3-4 procent, frågan är när denna fråga aktualiseras.
Befarar paradigmskifte mot högre inflation
Jag är rädd för att vi är i ett paradigmskifte nu och tror att vi framöver måste räkna med att inflationen kan ligga betydligt över 2 procent i Sverige. Efter 30 år med billig arbetskraft, öppning av Östeuropa på 90-talet och öppning för utländska investeringar i Kina har västvärlden översvämmats av billig arbetskraft, billiga varor och billig energi. Detta är kanske nu är över. Företag kommer att ta hem produktion, etablera värdekedjor som ligger närmare och mer förutsägbart, något som säkert medför högre priser och därmed högre inflation.
Läs fler Perspektiv
